Att vara sig själv

by admin
Att vara sig själv

Ja, egentligen kan man väl inte vara någon annan än sig själv. Det går ju liksom inte att hoppa in i någon annans hjärna, kropp och själ. Ändå så spenderar vi väldigt mycket tid med att fundera på vem vi är. När barnen når en viss ålder så är det oundvikligt att de börjar yttra egna preferenser och önskemål. Ofta förminskas detta genom att påstå att de är i trotsåldern. När de senare kommer upp i tonåren så förklaras samma beteende med att barnet gör revolt. Men det enda som förändras är förklaringen, inte själva beteendet. Vad säger det om situationen? Jo, att det är förklaringen det är fel på!

doubt-1160744_960_720

Enligt många barnpsykologer så fungerar familjen som en plats för barnet att testa olika roller. Barnet känner sig helt enkelt så trygg att det upplever sig ha möjligheten att leva ut tankar, fantasier och se hur de fungerar i verkligheten. Men om vi som föräldrar väljer att förminska detta. Kanske genom att håna barnet och säga att det BARA trotsar. Eller genom att kritisera tonåringen och påstå att den bara gör saker för att det ska ge effekt. Oavsett hur vi gör det så riskerar detta att sudda ut barnets vilja att testa testa olika roller.

Vad händer då om barnet inte känner sig trygg i att prova vara på olika sätt? Risken finns att barnet istället börjar imitera och ta efter beteenden från sin omgivning och närmiljö. När barnet observerar beteenden som till synes fungerar så kan barnet uppleva att dessa beteenden är validerade och därmed giltiga att ta efter. Ett beteende som syns blir helt enkelt ett beteende som är okej.

Vill vi att våra barn ska ta efter andra, eller känna sig fram och själva hitta en personlighet som de trivs och är bekväma med? Jag tror många av oss känner på vilket svar som är rätt. Men var och en måste fundera på detta. Trots att vi ofta skicka signaler om att individualitet är viktigt så uppmuntrar vi indirekt att ta efter en grupp. Det svåra är att vi även måste fundera över vårt beteende som vuxna.. Hur agerar vi? För hur vi än ser på saken så är det vårt beteende som barnet först och främst kommer i kontakt med.